”Jag har aldrig haft en tråkig dag på sjukhuset”

Bildtext. Ingegerd Ullbors står utanför akuten på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge. Här arbetade hon under flera år och var med och startade närakuten. 

1972 var året då Ingegerd Ullbors, tjugoett år gammal, lämnade jobbet som undersköterska på intensivvårdsavdelningen (IVA) på Mora Lasarett för ett nytt spännande jobb på det då nybyggda Huddinge sjukhus.

– Det var spännande att börja arbeta på ett så stort och modernt sjukhus som Huddinge. Jag tog pendeltåget till jobbet och promenerade mellan byggnaderna på väg till sjukhuset. Då behövde man ha passerkort för att komma in på området och vi i personalen gick alltid in genom huvudentrén. I början var vi frågande till de stora innergårdarna men det visade sig att det kommer in massor av ljus i byggnaden. Det är en smart och genomtänkt byggnad på det sättet, säger Ingegerd.

Ett familjärt sjukhus

Känslan var ändå att man befann sig på ”sjukhuset på landet” jämfört med sjukhusen i stan. Stämningen var familjär och eftersom det inte fanns några telefoner så pratade man med varandra på lunchrasten, berättar Ingegerd.

– En dag satt det en hund utanför huvudentrén och den tröttnade förmodligen och tog sig in på sjukhuset. Tjejerna i receptionen sa – det är nog Berras hund! Så var det då, man kände de flesta och det var trevligt minns hon.

Ingegerd arbetade till en början på IVA, där allvarligt sjuka människor behandlades. Då fanns inga egna rum för patienterna som det gör idag. I stället satte man gul tejp på golvet som markerade var det var rent och inte. Det fanns dock ett särskilt rum som var avsett för sjuka barn.

Efter tio år på IVA så var det dags att testa något nytt. Det blev akuten, eftersom det händer grejer  där hela tiden. Det passade bra för den numera sjuttioettåriga pensionären som fortfarande arbetar två dagar på sjukhusets närakut. Energi har hon mycket av och därför är det tråkigt att gå hemma. Hon minns att en tidigare sjukhusdirektör hade en trevlig vana att gå igenom akuten varje morgon för att stanna och prata med personalen. Hon minns även en av kanske dåtidens innovationer.

– Efter en studieresa 1986 till akuten på Kings Cross Hospital i London såg vi att de hade skynken mellan båsen där patienter fick vård. Något vi inte hade då. Det tyckte vi var en så bra idé att vi satte upp likadana när vi kom hem, berättar Ingegerd.

Bildtext. Ingegerd Ullbors är pensionerad undersköterska men jobbar fortfarande två dagar i veckan på sin gamla arbetsplats närakuten, på Huddinge sjukhusområde.

Lättakuten startar på Huddinge sjukhus

För ungefär tjugo år sedan var Ingegerd med och startade närakuten eller lättakuten som det först hette.

– Vi såg behovet av att avlasta akuten med patienter med lättare besvär som halsont eller urinvägsinfektion. Vi började med att öppna upp ett litet mottagningsrum inne på akuten för dessa patienter. Ganska snabbt ökade behovet och vi öppnade fler rum. Efter ett tag såg vi att det fungerade bra och vi fick större lokaler som i början kallades för lättakuten. Då hade vi öppet från klockan 13 till 21, berättar Ingegerd.

Snart därefter öppnade man lättakuter i Farsta, Danderyd och Rosenlund och Ingegerd fick i uppgift att bemanna dem med sjuksystrar, läkare och stafettläkare. Senare kom lättakuten att byta namn till närakut.

När ambulanshallen på sjukhuset skulle byggas om var Ingegerd med i byggprojektgruppen och den nya hallen invigdes med festligheter 2001.

– Vi hade en stor invigning av ambulanshallen med uppträdanden, mingel och enormt mycket folk. Jag minns allt så väl för jag fyllde femtio år och blev gratulerad uppe på scen.

På frågan om vad det starkaste minnet är från tiden på sjukhuset så har Ingegerd svårt att svara.

– Jag har varit med om så många olika upplevelser. Alltifrån Estoniakatastrofen, förlossningar, allvarligt sjuka patienter och fantastiska kollegor. Jag har också fött mina tre barn här och träffat på så otroligt många trevliga människor under åren. Nu har jag jobbat femtio år på sjukhuset och jag har aldrig gått hit och tyckt att det har varit tråkigt. Det är ett kanonsjukhus att jobba på, avslutar Ingegerd.