Från välbesökt värdshus till Skandinaviens största sjukhus
Historien om Sabbatsbergs sjukhus tar sin början redan 1709 då vinskänken Valentin Sabbath köpte en bit mark i Rörstrandsägorna och byggde en gård. Här hade man i slutet av 1200-talet bränt tegel till Stockholms kyrkor. I en av flyglarna inredde Sabbath ett värdshus, vilket visade sig vara ett smart drag.
Här passerade nämligen det kungliga hovet på väg till Karlbergs slott, dit man flyttat efter att slottet Tre Kronor brann ner 1697. Sabbaths värdshus passade utmärkt för en stunds vila och avkoppling och drog publik i många år. En som ofta satt lite för länge var Bellman, som drack och åt på krita tills han till slut tvingades lämna sin luta i pant.
En surbrunn upptäcks och ett fattighus tillkommer
Värdshuset var inte det enda som drog folk till Sabbatsberg. 1734 upptäckte amiralitetsapotekaren Johan Julius Sahlberg en surbrunn på området. En surbrunn är en brunn vars vatten är mineralrikt och att ”dricka brunn” ansågs vara stärkande och nyttigt vid en mängd olika sjukdomar under 1700-talet. Verksamheten drog i gång 1735, men det var egentligen först 1752 som det hela tog verklig fart. Då beslutade staden att öppna ett fattighus nära brunnen och tanken var att brunnen skulle bidra till fattighusets försörjning. Brunnsgästerna inkvarterades på värdshusets andra våning och sedan vidtog man åtgärder för att de olika samhällsgrupperna inte skulle behöva stöta på varandra i onödan: ett högt plank mellan fattighuset och brunnsverksamheten byggdes och de olika grupperna fick dricka brunn på olika tider efter ett bestämt schema.
I fattighuset bedrevs också sjukvård. De friska fattighjonen fick vårda de sjuka och en läkare gjorde besök två gånger i veckan. För den breda allmänheten var dock Sabbatsberg länge mer känt för sitt brunnsvatten, än för detta lilla embryo till sjukhus.
1800-talets Stockholm behöver fler sjukhus
Under 1800-talet växte Stockholm snabbt och behovet av bostäder blev stort. Fattigdom, sjukdom och en stor brist på sjukvård präglades tillvaron för de som bodde i Stockholm, där det fanns en sjuksäng per 7 000 invånare. De vanligaste sjukdomarna vid den här tiden var smittkoppor, kolera, lungsot och veneriska sjukdomar och var tredje sängplats upptogs av patienter med bensår, som vid den här tiden var nästan obotligt.
Efter en närmast oändlig utredning av Sundhetsnämnden fattade stadsfullmäktige 1872 äntligen ett beslut om att upprätta ett sjukhus vid östra delen av den tomt vid Sabbatsberg som staden ägde.
Men i stället för byggstart följde nu en ny intensiv diskussion: skulle det nya sjukhuset byggas enligt korridorsmodellen eller paviljongmodellen? Efter ett halvårs tvistande utlyste man en arkitekttävling, som vanns av arkitekten Ernst Jacobsson. Jacobsson, som då var verksam som lärare vid Konstakademin, ville att det nya sjukhuset skulle byggas utefter paviljongmodellen som var väldigt populärt i Tyskland vid den här tiden. Det gav luft och ljus i lokalerna och minskade smittspridningen mellan avdelningarna.
Sabbatsbergs sjukhus invigs
Sju år senare, i januari 1879, invigdes Sabbatsbergs sjukhus. Sjukhuset hade 340 vårdplatser fördelade i sex olika sjukpaviljonger och blev Sveriges då största och modernaste sjukhus. Från början hade sjukhuset två avdelningar, en kirurgisk och en gynekologisk. Det låg tjugo patienter i varje sal och avdelningssjuksköterskan bodde på avdelningen. Genom en liten lucka i väggen kunde sköterskan övervaka patienterna.
Runt sjukhuspaviljongerna anlades en sjukhuspark med ett hem för lungsjuka och några sommarpaviljonger. Senare tillkom ett sanatorium och flera nya avdelningar, som till exempel Sveriges första öron-, näsa och halsklinik. 1884 fick Sabbatsberg, som första sjukhus i Europa, elektricitet och redan 1900 fick sjukhuset Sveriges första röntgenanläggning.
1913, efter en större tillbyggnad, ansågs Sabbatsberg vara Skandinaviens största sjukhus.
Röda Korsets sjuksköterskeskola
Undervisningen i gynekologi startade redan under sjukhusets första verksamhetsår och en sjuksköterskeutbildning, Röda Korsets sjuksköterskeskola, startade några år senare. Hela sjukhuset stod till skolans förfogande för utbildning. Detta gjorde att sjukhuset fick mycket engagerad, kvalificerad och specialiserad, men relativt oavlönad, personal.
Sjuksköterskeeleverna kallades ”plättar” och bodde på ett hårt bevakat internat på sjukhusområdet. Eleverna fick bo ihop två och två i varje rum. Där skulle vara pojkfritt och tyst varje kväll senast klockan åtta, något som noga övervakades av stränga lärare. Under 1960-talet infördes en central utbildning för sjuksköterskor.
Namnkunniga läkare gav Sabbatsberg ett världsrykte
En rad välkända namn ur läkarkåren har passerat genom åren och gett Sabbatsberg ett världsrykte. Sveriges första kvinnliga läkare Karolina Widerström var en av dem och den legendariske överläkaren (och sjukhusets första direktör) Frans Wilhelm Warfvinge en annan. Clarence Crafoord, Viking Björk och Åke Senning som tillsammans utvecklade hjärt-lungmaskinen har arbetat här, liksom hjärnkirurgen Herbert Olivecrona och professorerna Gunnar Holmgren och KH Giertz.
I november 1993 startade tre av sjukhusets läkare, Johan von Schreeb, Stefan Peterson och Anna Vejlens den svenska avdelningen av Läkare Utan Gränser i ett källarutrymme med hjälp av en fax.
Några okonventionella behandlingsmetoder har också väckt uppmärksamhet genom åren. Eller vad sägs om gynekologprofessorn Erik Ahlström som behandlade sina patienter med graviditetsillamående genom att bjuda dem på middag på Operakällaren!
Sabbatsbergs sjukhus idag
Vid årsskiftet 1993/1994 avvecklade landstinget (nuvarande Region Stockholm) Sabbatsberg som ett akutsjukhus.
Idag erbjuder sjukhuset vård inom rehabverksamhet, husläkarjour, labb och cancerrehabilitering. Folktandvården har också lokaler här.
Hur gick det då för det gamla fattighuset och surbrunnen på området? Jo, fattighuset blev senare ett ålderdomshem. Det s.k. Klockhuset byggdes 1942 och åtta år senare Nya Hemmet, där de boende hade egna rum. 1968 revs den gamla paviljongbyggnaden och fyra år senare stod en ny huvudbyggnad klar. Då hade alla sjuk- och ålderdomshem överförts till landstingets regi.
Surbrunnen sinade något på 1790-talet, men den verkligt stora katastrofen inträffade 1883. Då borrade och schaktade man inför byggandet av en ny gasklocka vilket ledde till att källådern sinade! Brunnslivet på Sabbatsberg fortsatte dock ända fram till 1968. Vatten fick man hämta på ett annat ställe och när sjukhusväsendet tog över så fick gästerna sova hemma och transporteras till kurerna på Sabbatsberg.