Serafen 270 år, 1752 - 2022

Behovet av ett sjukhus för fattiga var stort

I mitten av 1700-talet råder extrem trångboddhet i Stockholm. Usel hygien och omfattande prostitution skapar ohälsa och sprider syfilis och smittkoppor som plågar framförallt många fattiga invånare. All offentlig sjukvård bedrivs på gamla hospitalinrättningar eller så kallade helgandshus. Dessa var i realiteten en blandning mellan dårhus och fattigstugor. I Stockholm fanns även Allmänna barnhuset med mycket begränsade resurser vad gäller verklig sjukvård. Det handlade oftare om förvaring än om vård. I övrigt finns ett 30-tal provinsialläkare runt om i landet. Annars var det i princip bara de välbeställda som hade tillgång till läkare.

1737 tillsattes en Sundhetskommission, vars syfte var att förhindra och begränsa epidemier. Behovet av ett offentligt akutsjukhus som även skulle ägna sig åt sjukvårdsutbildning ansågs snart vara stort och 1749 köpte Kommissionen Hornska huset (före detta Gripenhielmska malmgården) med tillhörande lustträdgård vid Hantverkargatans början. Här skulle Sveriges första lasarett inrymmas!

Serafimerlasarettet växer fram

1752 stod Kungliga Serafimerordenslasarettet, ”Serafen”, färdigt. Två riddare i den nyinstiftade Serafimerordern fick ansvaret för att starta och driva sjukhuset, därav sjukhusets namn. ”Serafimer” eller ”Serafer” kommer från hebreiskan och är enligt judisk och kristen tro ett himmelskt väsen med änglagestalt. 

Vid öppnandet den 30 oktober fanns åtta dubbelsängar med sammanlagt 16 vårdplatser, vilket skulle täcka hela det offentliga nationella behovet i Sverige och Finland.

Fram till årsskiftet blev 15 stycken sjuka inlagda, samtliga stockholmare. Men snart uppmärksammades det nya sjukhuset också utanför huvudstaden. Via kollekt i kyrkor och frivilliga insamlingar flöt det in finansiellt stöd från landsorten, som på så sätt också fick rätt att sända sjuka till Kungliga Serafimerlasarettet, som det senare kom att kallas.

Lasarettet var redan från början ett undervisningssjukhus. Ingen klinisk undervisning i medicin och kirurgi hade tidigare förekommit i Sverige. Tjänstgöring vid Serafimerlasarettet blev därför ett obligatoriskt inslag i utbildningen av medicinare och kirurger.

Sjukhuset slutade att ta emot sjuka från landsbygden

16 vårdplatser visade sig snart vara otillräckligt i en tid då könssjukdomar och svåra epidemiska sjukdomar härjade, och 1765 hade antal sängplatser utökats till 44 i flyglarnas sjuksalar. I huvudbyggnaden inrättades samtidigt ett antal operationssalar. 

Fram tills nu hade Serafimerlasarettet varit Sveriges enda sjukhus, men 1765 beslöt staten att det skulle upprättas länslasarett ute i landet också. Det innebar att de insamlade medlen skulle delas med sjukhus i andra län också. Konsekvensen blev att Serafimerlasarettets inkomster sjönk och därmed också antal sängplatser. Året därpå hade antal sängplatser halverats och sjuka från landsbygden togs inte längre emot.

Staten gjorde snart verklighet av beslutet att uppföra offentliga sjukhus i flera städer i Sverige. Det första invigdes 1776 i Västerås.

Trots det ökade trycket på Serafimerlasarettet och fler tillbyggnader gjordes på 1780-talet och 1820-talet. Tjänstebostäder tillkom och en portal mot Hantverkargatan byggdes. 

Bildtext: Erik Palmstedt byggde porten till lasarettet 1792 enligt franskt manér. I tympanonfältet sitter Sveriges riksvapen.

När inkomsterna så småningom ökade genom enskilda donationer och stöd av allmänna medel igen kunde sjuksängarna år 1823 öka till 140. Nu fick också överläkaren Carl-Johan Ekströmer en bostad på åtta rum. Han var ganska nöjd med ombyggnaden som hade gjort huset ljusare och rymligare. Dock beklagade han den dåliga hygienen. I England hade han minsann sett en WC, något som saknades i Serafimerlasarettet som bara hade en torrtoa på varje sal.

Lasarettet fick vattenledning först 1862. Dessförinnan hämtades allt vatten ur brunnen på gården.

Antal sängplatser ansågs snart vara för litet igen. Genom kraftig hjälp av riksdagen och Stockholms stad gick det att få ihop en summa som var tillräcklig för att 1832 bygga till lasarettet, så att 300 sjuka kunde få plats där. 

Landets bästa sjukhus

Serafimerlasarettet var under en period landets bästa sjukhus och låg i framkant gällande både forskning och undervisning. Här arbetade skickliga läkare och så småningom utbildade sjuksköterskor som gav en god omvårdnad.

Trots Serafens höga anseende hade lasarettet efter femtio år från öppnandet, svårt att hänga med i den hygieniska och tekniska utvecklingen gällande inredning, ventilation, uppvärmning och utrymme. Johan Berg, som år 1879 tjänstgjorde som amanuens vid sjukhuset, klagade över den mörka kalla korridoren. Det var omöjligt att vädra ut stanken från klosetterna, som blandade sig med matoset från sköterskornas kök. Köken hade inga fönster. Det fanns inte heller någon föreläsningssal i byggnaden, trots att det var ett undervisningssjukhus.

Tyvärr blev landets bästa sjukhus snart ett av de sämre sjukhusen i Sverige, och dess lokaler var ett lika stort lappverk som dess ekonomi.

Moderniseringar sker

1888 sköt staden till medel för en modernisering av lasarettet. Då var lasarettet både slitet och förfallet. Under 1889–1893 genomfördes en fullständig om- och tillbyggnad. Interiört blev det nu ett korridorsjukhus och inredningen var praktisk och välfungerande. Goda vädringsmöjligheter, målade golv och rundade hörn infördes för att det lättare skulle gå och hålla rent. En stor föreläsningssal för studenterna tillkom på entréplanet och på tomten uppfördes en polioklinik, en klinik för kvinno- och ögonsjukdomar samt byggnader för bad, tvätt, förråd och kök. Men inte heller i de nya byggnaderna byggdes WC. Torrklosetterna flyttades i alla fall från salarna till separata rum i korridoren. Den fristående operationsbyggnaden fick också en amfiteater så att studenterna bättre skulle se operationer.

Samtidigt skedde förändringar i Serafens styrelse som tidigare bestått av två serafimerriddare, men nu utökades till sex personer. Två representanter för läkarkåren samt två ledamöter utsedda av Stockholms stadsfullmäktige respektive Stockholms läns landsting. 

Bildtext: Lasarettet 1901.

1910 uppfördes ytterligare en paviljong längs Hantverkargatan för röntgen- och operationsavdelning. Byggnaden var den modernaste i sitt slag vid denna tid i Sverige och under 1920-talets senare år genomgick lasarettet ytterligare renoveringar. Poliokliniken fick en till våning och fasaden putsades. Dessutom utökades kirurgiska klinikens vindsvåning till en full takvåning.

Och så äntligen, 1917, fick lasarettet WC installerat!     

Bildtext: Korridor och väntrum till kirurgpolikliniken, 1928.   

En sjukhusepok är över

Under hela tidiga 1900-talet rustades sjukhuset på olika sätt för att motsvara tidens krav, men frågan om att flytta sjukhuset helt blev alltmer aktuell.

Serafimerlasarettet hade hela tiden fungerat som ett undervisnings- och forskningssjukhus. Överläkarna var vanligtvis professorer vid Karolinska Institutet (KI), som grundades på Serafimerlasarettet 1810. Nu framfördes en önskan från KI att få bättre anpassade lokaler samlat på ett ställe. 

1927 antogs ett förslag att KI och ett nytt statligt sjukhus skulle byggas vid Norrbacka i Solna. Detta blev senare Karolinska sjukhuset och när det öppnade 1940, förlorade lasarettet sin ensamställning som undervisnings- och forskningsinstitut. 

1937 tog staten över ägandet av Serafen. På 1960-talet övergick ägandet till Stockholms stad och på 1970-talet till landstinget.

När Huddinge sjukhus senare öppnades 1972 diskuterades Serafens vara eller icke vara på allvar. Den 18 januari 1980 fick de sista patienterna och studenterna lämna Serafen. En epok i svensk sjukhushistoria var över.

Det nedlagda sjukhuset användes några år som kontor av Stockholms stad, men 1983 återuppstod Serafen som vårdinrättning när en kvartersakut öppnade. Idag finns förutom en kvartersakut även husläkarmottagning, barnmorskemottagning, kiropraktorer, psykiatrisk mottagning, specialistmottagning inom gynekologi, hudsjukdomar, ortopedi och öron, näsa, hals.

Sveriges första organtransplantation

Trots att Serafens existens ifrågasattes under 1900-talet så skedde svensk sjukhushistoria inom lasarettets väggar. 1964 genomfördes Sveriges första organtransplantation av professor Curt Franksson. 

Locum blir förvaltare av Serafen

Sedan 1991 förvaltar Locum den 10 000 kvadratmeter stora vårdbyggnaden på Kungsholmen. Byggnaden är idag grön på stadsmuseets klassificeringskarta, vilket innebär att byggnaden har ett högt kulturhistoriskt värde och att bebyggelsen är särskilt viktig från historiskt, kulturhistoriskt, miljömässig och konstnärlig synpunkt. 

---

Bilderna är från Locums bildarkiv, Regionarkivet i Stockholm, Silverkällan och Stockholms Stadsmuseum.