Huddinge sjukhus - lika stort som Gamla stan

Flygbild över Huddinge sjukhusområde från 1971.

Det första spadtaget till, på den tiden, Skandinaviens största byggprojekt togs 1967 och enligt kostnadsläget 1972 skulle det hela kosta 1 221 miljoner kronor. Den blev så stor att den fick sin plats i litteraturen, när läkaren och författaren P C Jersild 1978 kom ut med sin satiriska roman Babels Hus. Boken handlar om den enskilda lilla patienten på ett sjukhus i kolossalformat och Huddinge Sjukhus med all sin moderna samlade kompetens var det sjukhus som fick stå som förebild för romanens sjukhus.

Trots storleken tog de 1 400 sängplatserna bara upp en tredjedel av den totala byggytan på dåvarande 350 000 kvadrat meter, vilket ungefär motsvarar Gamla stans yta. Redan 1964 hade det nämligen beslutats att sjukhuset skulle bli ett undervisnings- och forskningssjukhus och att nästan alla specialiteter, utom thorax och neurokirurgi, skulle läggas här. Beslutet var inte smärtfritt, det hade föregåtts av en dragkamp mellan S:t Görans sjukhus och Enskededalens sjukhus om vilket av dem som skulle bli universitetssjukhus. Båda sjukhusen förlorade kampen. Sjukhusets läkarutbildning startade med en medicinkurs i augusti 1972 och efter hand tillkom kurserna i kirurgi, neurologi, ögon-sjukdomar och öron-näsa-hals. Det skedde i sex forsknings- och undervisningscentra där även tandläkarutbildning och sjuksköterskeutbildning infördes under 1970-talet.

Sjukhuset under byggnationen.

Drog ut på tiden i 20 år

Utbyggnaden av Huddinge sjukhus skedde i etapper. Infektionskliniken, som tidigare låg på Roslagstulls sjukhus, invigdes så sent som 1992 och var den sista delen som fick sin plats i sjukhuset enligt den ursprungliga planeringen.

Senare har det tillkommit mer högspecialiserad vård, som exempelvis njurmedicin, öron-näsa-hals och lungallergi, som alla överfördes från Södersjukhuset 1996.

Landstingets sjukvårdsorganisationer har hunnit förändras många gånger genom åren. Inställningen till centralisering respektive decentralisering, praktisk organisation och vårdfilosofier har växlat. Huddinge sjukhus kom att stå för koncentration, vilket skulle innebära förbättrad vård för patienterna genom att personalen antogs få mer tid för dem. Alla servicefunktioner, som apotek, bäddcentral, centralkök, städcentral och verkstäder samlades i ett central-block och en enda operationsavdelning fick alla sjukhusets operationssalar. Ett avancerat internt transportsystem byggdes upp för att allt skulle fungera. Det fanns många uppenbara fördelar med att sammanföra specialiteter i ett undervisningssjukhus, men också en del nackdelar.

Dagrum med TV för patienterna 1972. 

Redan i ett tidigt skede diskuterade politikerna det negativa i att mekanisera vården. Finanslandstingsrådet Gunnar Hjerne hörde till dem som var skeptiska och varnade med orden: ”Sjukvård innebär för mig att man mer tänker på hela människan och inte enbart på det mekaniskt kroppsliga. Det är människovård, ingen industri där man tillverkar saker!

Receptionen på akutmottagningen 1978.

Satsning på konst

För att motverka känslor av ensamhet och hemlöshet och istället skapa stimulans och välbefinnande hade det i ett principprogram 1969 beslutats att det stora, lite trista betong-grå sjukhuset skulle fyllas med konst i 3 500 lokaler. Totalt fick Huddinge sjukhus ett anslag till konst på sju miljoner kronor. Enbart i den enorma entréhallen, som är ungefär av Kungsträdgårdens storlek, placerades konst för en miljon kronor.  Här hängdes bland annat textilkonst av Magdalena Abakanowich, vattenskulpturer av Olle Adrin, skulpturer av Bror Marklund samt mängder av lös konst som grafik och textiltryck.

Samtida konst, Ägget av Olle Adrin inne på sjukhuset.

Interiörer i lysande färger

Dessutom fick inredningsarkitekten Sven Kai-Larsen laborera fritt med den inre färgsättningen för att ge liv åt lokalerna. Utöver de vita väggarna i alla korridorer och de mörkt grå pelarna och hisstrummorna blev interiören tilltalande med sina mjuka pastellfärger i vårdrummen och fondväggarnas klara, starka färger i dagrum, korridorer och matrum.

Den estetiska diskussionen låg i tiden och åsikterna pendlade mellan ytterligheter som om Huddinge sjukhus var ”idealistisk funktionalism eller en Jacques Tati-värld”. Nu på 2000-talet har antalet anställda inom Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge och Solna vuxit till över 15 000 och det förefaller att vara mycket länge sedan de första 80 patienterna och de ursprungliga 400 i personalen förvånat iakttog den ganska spektakulära sjukhuskonsten.

Docent Lars Olov Plantin på forskningsinstitutet 1977.

Foto: Gösta Nordin Text: Misse Ljungström